Vad skiljer våra hjärnor?

Posted by

Har precis sett första avsnittet av årets Biggest Loser, med tränarna och motivationscoacherna Mikael Hollsten och nya kollegan Sabina Dalfjäll. Jag älskar den delen av programmet som handlar om hur personer med lågt självförtroende och stor misstro till livet och sig själva plötsligt gör en kraftansträngning för att förändra destruktiva vanor. (Hatar den delen av programmet som är till för att fånga tittarsiffror, genom vuxenmobbning, osämja och saftiga rubriker – varför kan det inte bara få vara en “feel-good-reality-såpa”!?!?).

Hur som helst fick dagens program mig att börja fundera på våra hjärnor, vad är det egentligen som gör att Mikael och Sabina klarar att ägna så stor del av sina liv till träning och bra vanor för hälsan, medans jag eller deltagarna i Biggest inte gör det? Är det för att jag inte tycker att hälsan är så viktigt? Att jag inte tycker det är tillräckligt roligt att träna eller vara fysiskt aktiv? Att jag är latare och mindre intelligent?

Troligtvis inte. Jag känner i mångt och mycket att jag har samma värderingar som Mikael och Sabina och det har säkert även många av deltagarna i Biggest Loser också. Jag värdesätter alltså hälsan, tycker det är oerhört kul och viktigt att röra på mig och tycker heller inte jag är varken lat eller ointelligent (sista kanske inte är upp till mig att bedöma dock 😉 ).

Men så slog det mig (bland annat tack vare att jag lyssnat/läst boken “Hjärnstark” av Anders Hansen – överläkare inom psykiatri) att Mikael och Sabina troligtvis lyckats, med hjälp av egentligen oviktiga yttre omständigheter, att upprätthålla regelbunden träning under en längre tid. För vet du vad som händer med en person som är regelbundet fysiskt aktiv en längre tid? Delar av hjärnan (pre-frontala cortex) som är viktiga för självkontroll, att kunna fatta beslut och inte bara ge vika för snabba dopaminhöjningar (godis, slappa framför datorn, osv…) utvecklas nämligen och mår bra genom träning som pågått regelbundet under minst några månader!!

Så enkelt! Jag känner till och med igen mig och vet att det är så, men har inte kunnat sätta ord på varför det är så, men nu förstår jag att det antagligen inte bara varit en känsla utan att faktiska neurologiska förändringar underlättat träningen för mig. Det jag försöker säga är att när jag tränat regelbundet har det inte längre varit jobbigt, utan jag har snarare blivit rastlös eller besviken om jag inte kunnat träna av någon anledning. Så lämpligt, att träningen i sig på sikt kommer att göda träningsmotivationen! 🙂

Och ja, bilden är ett montage, om det för någon stackare inte var alldeles uppenbart 😉 haha.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s