Skip to content
Advertisements

För bra för att vara sant

Ett kortfattat och lite besviket inlägg. Jag har ju varit hoppfull om att mitt skobyte till skor med lägre (läs: inget) drop skulle ta bort min smärta i benhinnorna, men tyvärr verkar det ha varit för bra för att vara sant. Det har dock inte varit helt förgäves att byta skor och jag tycker trots allt att benhinnorna faktiskt känns bättre än tidigare, men det går inte att förneka att de ändå fortfarande gör ont.

Mitt träningsupplägg har inneburit 2-3 pass per vecka under cirka 3 månader. Har genomfört alla med mina skor med 0 drop, har undvikit asfalt i så hög grad som möjligt och haft 2-3 dagars vila mellan passen. Har försökt stegra träningen varsamt för att undvika överbelastning och minska risken för benhinnesmärta.

I början när jag först testade ett par skrutt-skor (ej löparskor) utan drop märkte jag att smärtan i benhinnorna avtog trots att jag fortsatte springa. Med andra ord var det inte bara så att skorna inte orsakade smärta, utan verkade dessutom till och med kunna lindra redan uppkommen benhinnesmärta. Jag antog att det inte var skornas förtjänst utan snarare den nya löparstilen, att jag började landa på framfötterna snarare än på hälarna i stegen.

Nu efter cirka tre månaders löpning är dock smärtan tillbaka. På samma ställe som vanligt, och ibland med samma intensitet. Det gör ibland så ont att det kittlar i benen, men inte på ett skönt sätt. En svårbeskriven känsla, gör att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.

Så nu är jag nedtagen på jorden igen. Hoppet om att även jag kan bli en löpare har dämpats. Kommer fortsätta springa, men troligtvis bara ett pass per vecka vilket brukar kännas relativt ok i benhinnorna. Antagligen kombinerar jag det med andra träningsformer som cykling och/eller styrketräning.

Visst ska bli kul att planera ett sånt upplägg också, men just nu känns det rätt bittert. Att min egen kropp sätter (vad jag upplever som) orimliga begränsningar mot vad jag egentligen är motiverad till.

För egentligen vill jag bara springa.

Motivationstips: Uppdatera träningsschemat innan det är slut!

Här kommer ett snabbt tips för att undvika en ganska enkel fälla att falla i. När man har ett tydligt mål tillsammans med ett färdigt träningsupplägg som siktar mot målet, kan det kännas ganska enkelt att följa det. Om man inte är superbra förberedd och redan har ett nytt träningsupplägg färdigt innan det förra tagit slut finns dock en risk att det blir ett egentligen ofrivilligt uppehåll i träningen.

Mina egna träningsupplägg brukar omfatta perioder om cirka 1-3 månader beroende på vilken mall jag använder mig av. Jag har dock flera gånger gått i fällan att inte ha ett färdigt upplägg för nästa period, när sista passet på mitt pågående tagit slut. Antagligen blir det så här eftersom jag är inne i en period av regelbunden träning och det känns lugnt, att jag kan fortsätta träna en stund innan jag upprättar något nytt, eftersom jag är för tillfället har lyckats uppnå regelbundenheten. För den (läs: undertecknad) som har en tendens att skjuta upp saker kan det här vara själva fällan, att man tror att man har koll på läget. Att man tror att det är lugnt, att man fixar fortsatt planering efter sista passet är gjort i nuvarande upplägget.

Det här kan dock leda till oönskade träningsuppehåll. Uppehåll som först är några få dagar långa kan sakta smygas ut till veckor och i värsta fall månader om man inte ser upp. För att undvika att hamna i den här situationen, där man egentligen vill fortsätta träna men inte har en plan för hur det ska gå till, är svaret givetvis att se till att det finns en planering för fortsättningen även efter det aktuella programmets slut.

Även om själva lösningen är enkel behöver man i förväg ha förståelsen för att det kan vara ett problem att inte vara ordentligt förberedd. Mitt tips för att enklast se till att träningsschemat uppdateras kontinuerligt och framför allt innan det förra/pågående tagit slut, är att helt enkelt planera in att avsätta tid för detta i själva träningsschemat. Att precis som ifall man hade planerat att genomföra ett träningspass, istället ta sig tid för att planerar inför kommande träning. Om sista passet i det aktuella upplägget är planerat till den sista september, så kan man t ex ha avsatt tid en eller ett par dagar innan för planering för fortsättningen.

Planeringen är A och O för regelbundenhet i träningen, för den som har svårt att hitta motivationen till träning. Att slippa tänka på vad man ska träna idag, att redan ha det nedskrivet, och framför allt att ha ett tydligt mål med träningen.

Jag känner att jag hjälpte nog mig själv med detta inlägg. Hoppas även jag lyckats hjälpa dig som läser att lättare upprätthålla regelbundenhet i träningen! 🙂

Bli motiverad av pulsklockan!

Vissa tycker att det går bra att använda pulsklockor som hjälpmedel i sin träning, andra blir snarare stressade av den. Det finns antagligen inget som är rätt eller fel, utan precis som så mycket annat är det olika från person till person vad man föredrar. Till den som är ambivalent i frågan och misstänker att ett träningshjälpmedel både skulle kunna vara av godo och ondo, vill jag dela med mig av hur min pulsklocka hjälper mig att hålla träningsmotivationen uppe! Idag kommer jag att prata om “Running Index”.

För den som inte redan visste vill jag börja med att säga att jag “bara” är motionär och mitt främsta mål med min träning är att må bra. Jag ställer upp i ett fåtal lopp varje år, i löpning och cykling, och visst är det kul om man lyckas nå en tid man är nöjd med, men det långsiktiga målet har alltid varit bättre hälsa.

I min cykling har jag tidigare använt en Polar cykeldator av relativt billig modell och jag har innan jag skaffade min Polar M430, aldrig tidigare ägt eller använt en löparklocka. Köpte den i Stadiumtältet i Motala under Vätternrundan 2017, där den fanns tillgänglig några dagar tidigare än i affärerna. Jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig, men jag måste säga att jag är supernöjd.

Nu till det viktiga. Hur den hjälper mig att hålla motivationen uppe i träningen. Jag kommer troligtvis återkomma till detta vid senare tillfällen eftersom jag fortfarande håller på att lära mig alla funktioner och användningsområden i klockan, men idag vill jag fokusera på det så kallade “Running Index”.

Jag vet inte om Running Index/löpindex är ett påhitt av Polar eller om det används av andra märken eller i andra sammanhang, men hur som helst är det ett mått på hur effektivt man genomför löprundan. Jag vet heller inte exakt vilka parametrar den mäter, men jag tror den kontrollerar pulsen i förhållande till vilken hastighet man har när man springer och på så sätt gör en kvalificerad gissning över ens form. Prestationen jämförs mot vad som är “normalt” för andra av samma kön och ungefärlig ålder, för att ge ett ungefärligt värde att förhålla sig till.

Man får även en hint om vilka cirkatider den nuvarande formen kan skapa för olika distanser (från 5km upp till ett maraton) för den som tycker det är viktigt. Själv tycker jag inte det är så viktigt, men faktiskt ganska kul och inspirerande! Att se att med min nuvarande form så kan jag teoretiskt sett springa en mil på 56 min. Sen vet ju klockan givetvis inte om mina benhinnebesvär och andra eventuellt hinder eller förutsättningar, men jag tycker det är rätt kul ändå!

Det som verkligen inspirerar mig är att se att jag faktiskt utvecklas i min träning. Som det går att se på bilden så har jag sedan mitten av juni, då jag skaffade klockan, förbättrat mitt löpindex från 43 (Medel) till 47 (Bra), jämfört med andra män i samma åldersspann som mig. Trots att resultatet utgår från en tabell som jämför mig med andra, så bryr jag mig mest om den personliga utvecklingen – dvs den faktiska skillnaden från 43-47. Visst, det kanske bara är en siffra, men den siffran visar mig att någonting faktiskt händer, att jag utvecklas och blir starkare. Något som annars inte alltid är så lätt att upptäcka på egen hand.

Running Index
Hur mitt löpindex förbättrats sedan jag skaffade pulsklockan.

 

Vad tycker du? Blir du motiverad av att kunna följa din utveckling, eller skapar den bara stress och press? Dela gärna med dig av dina tankar och åsikter. 🙂

 

Att hålla sig till planen, del 2

 

Tack vare de tidiga positiva effekter jag upptäckt av att springa med skor utan drop har jag nu uppgraderat från mina gamla skrutt-skor till ett par riktiga löparskor med stötdämpning och skydd, men likväl utan drop. Hejdå Puma-skrutt-vardagssneakers, hej Merrell-löparskor – jag hoppas på en lång och trevlig bekantsskap! Sedan mitt senaste inlägg har jag förutom de nya skorna, även hunnit ha semester ett par veckor och genomfört cirka 6-7 löppass med mina nya Merrells.

Jag har under dessa pass återigen fått besvär av smärta i benhinnor, men har flera möjliga orsaker till varför smärtan återkommit. För det första har jag utökat min träning till max tre pass per vecka (jämfört med max ett pass per vecka som jag tidigare år kunnat genomföra relativt smärtfritt), för det andra har jag för första gången i år sprungit på asfalt några tillfällen och sist men inte minst har jag ju som sagt nya löparskor.

Ett fjärde alternativ skulle kunna vara att jag genomfört alla dessa förändringar samtidigt, dvs utökat träningsintensiteten, sprungit på hårdare underlag och alltsammans med de nya skorna. Jag håller verkligen tummarna för att det inte är de nya skorna som gjort att smärtan kommit tillbaka, för det skulle inte direkt kännas jätteinspirerande att återgå till att träna med skrutt-skorna.

Men nu till det som det här inlägget skulle handla om, ett ämne med en rubrik som jag kände att jag var tvungen att använda ytterligare en gång, nämligen vikten av att hålla sig till planen. Jag skrev förra gången om hur viktigt det är att inte träna hårdare än vad man avsett och idag ville jag understryka vikten av att inte hoppa över pass. För den som har svårt med motivationen till träning men ändå skulle vilja träna regelbundet är det här kanske det viktigaste rådet. Håll dig till planen.

Hur lätt är det inte att hitta på ursäkter för att skjuta upp träningen ett par dagar, eller hoppa över ett par pass? För mig har det varit extremt enkelt. Jag har fått tampats med mig själv och mina hjärnspöken otaliga gånger för att klara av att ta på mig träningskläderna och ge mig ut. Otaliga gånger har jag också misslyckats, därför vet jag också hur svårt det kan vara. För det är ju inte svårt att träna när man är motiverad, eller hur? Men när man inte är motiverad, hur ska man då klara av att träna egentligen?

Här kommer ditt träningsschema in i bilden, ditt alldeles egna träningsupplägg. Kanske du fixar att upprätta det på egen hand, kanske behöver du hjälp, men när det är klart så bör det vara din högsta prioritet att följa och genomföra passen du planerat.

Kom dock ihåg att det är ditt alldeles egna upplägg och det är DU som bestämmer över din träning. Det är till exempel givetvis helt tillåtet för Dig att göra förändringar i Ditt träningsupplägg. Men gör inte förändringarna samma dag som du skulle ha genomfört passet. Om du av någon anledning behöver förändra intensiteten eller ändra dag på passet, så gör förändringen dagen innan och inte samma dag som du t ex skulle ha sprungit. Detta minskar risken att hitta på dåliga ursäkter för att “komma undan”. Har dagen ett inplanerat pass? Genomför det.

Det är lätt att träna när motivationen är på plats! Det kan nog alla hålla med om. Jag tror att det är det som skapar, det jag själv vill kalla för, träningsperiodare. Det som skiljer träningsperiodaren från den som klarar att träna regelbundet, är oförmågan att ta på sig träningskläderna och ge sig ut de dagar motivationen inte tycks närvarande. Den som klarar att träna regelbundet är säkert inte heller superinspirerad inför varje enstaka träningspass, men tar sig trots det ändå iväg och låter sig inte avstyras av dåliga (eller bra!) ursäkter.

Detta är anledningen, själva grundstenen i att lyckas bli regelbundet träningsaktiv. Planera din träning och följ den. Gör förändringar när det behövs, men gör förändringarna medvetet närvarande i förväg, med det långsiktiga målet i sikte, och inte impulsivt på grund av fantasifulla undanflykter.

Lycka till! 🙂

Första gången det kändes naturligt

Som jag skrivit om i ett tidigare inlägg (och i åratals på min gamla blogg) har jag sedan länge länge haft besvär med smärtande benhinnor vid löpning som förstör min träningsmotivation. Jag har sedan ett tag tillbaka prövat springa i ett par skruttiga vardagsdojor som saknar den lilla ”backen” i sulorna, som gör att skorna är högre vid hälen än framme vid tårna, för att se huruvida det kan göra skillnad för mina benhinnor. Nu efter nästan exakt 2 månader sedan och x antal joggingturer kan jag ge följande besked.

Det känns faktiskt lite för bra för att vara sant. Jag försöker nu vara försiktig i min entusiasm när jag skriver att jag inte längre får ont i mina benhinnor när jag springer. Det är faktiskt över förväntan, och känns lite orealistiskt. Jag har som sagt haft besvär med smärta i benhinnorna i många år och visst hade jag förhoppningar om det kanske skulle ge någon effekt att prova skor med s.k. ”lågt drop”, men att det skulle visa sig så här fort och med så positiv inverkan trodde jag faktiskt inte. Framför allt inte eftersom skorna jag nu springer i ser ut att vara under all kritik, utan dämpning och skydd. Jag känner varenda litet gruskorn under fötterna när jag springer.

För att lugna ned ivriga läsare vill jag nu även berätta att jag dock haft ont under fötterna från och till under dessa månader. Smärta som kommit efter avslutat joggingpass och suttit kvar i flera dagar. Smärta av varierande karaktär, någon gång så stark att det känts oroväckande. För hoppningsvis är det bara någon form av träningsvärk eller överansträngning i de små musklerna under foten som känns. Har jag otur kan det dock vara värre än så. En varning att vara uppmärksam på med andra ord. Idag känns det dock helt okej under båda fötterna, men jag får se hur det känns imorgon innan jag yttrar mig mer om det.

Fortsätter istället på det positiva spåret. Idag var första gången det kändes helt naturligt att springa med den annorlunda tekniken som de ”nya” skorna för med sig. Från start var det bara att sätta igång och jag behövde knappast anstränga mig en enda gång för att rätta till steget i löpningen. Det kändes dessutom som att det var bekvämt! En skön känsla av att liksom bara leka sig igenom joggingrundan.

Jag har som sagt provat springa i 2 månader nu med de nya skorna och är överraskat positiv än så länge. Att tänka på är dock att 2 månader egentligen inte är särskilt lång tid och eventuella negativa effekter kan behöva mer tid än så för att upptäckas. Lita på att jag kommer fortsätta rapportera om mina nya upplevelser även i fortsättningen. Det här känns riktigt spännande för mig! Tänk vilken glädje om även jag kan bli en löpare!

Min nya träningskamrat – Polar M430

Är det bra eller dåligt för motivationen att skaffa en pulsklocka egentligen? Den frågan har slagit mig många gånger. Har tidigare endast haft en cykeldator parad med pulsbälte och kadenssensor mm att fästa på cykelstyret, men aldrig förr ägt eller ens prövat en pulsklocka. Men efter månaders väntan efter förbeställning har den äntligen kommit, min nya träningskamrat M430 från Polar! Här kommer några av mina tankar huruvida en pulsklocka är bra för att höja träningsmotivationen eller inte.

På samma sätt som inlägg om träning på sociala medier kan upplevas positivt av vissa och negativt av andra tror jag att användningen av pulsklockor, aktivitetsarmband, träningsappar och dylikt både kan ha en positiv eller negativ effekt på träningsmotivationen, beroende på vem man är. Till exempel kanske det känns stressande att veta att man ska uppnå ett visst antal steg per dag, att man har träningspass inplanerade i pulsklockan, att telefonen säger till en när man varit för inaktiv, framför allt för den som inte är riktigt överens med sig själv om syfte och mål med sin träning. Att motivera sig genom dessa hjälpmedel tror jag dock inte behöver vara så svårt ifall man använder några av de motivationstips jag skrivit om tidigare.

Det första jag vill återkomma till är kanske det viktigaste av dem alla – sänk kraven på dig själv. Att välja förväntad aktivitetsnivå “HÖG” i pulsklockan bara för man vet att det är bra att röra på sig, utan att egentligen vara riktigt förberedd för de krav det innebär att nå målet, kommer snarare att skapa ångest och sänka motivationen istället för höja den och skapa glädje och lust till träningen.

Jag tror också det är viktigt att förbereda sig ordentligt, på samma sätt som man skulle gjort utan pulsklockan eller träningsappen, vad syftet/målet med träningen är, hur mycket tid som är rimligt att lägga på träningen och planera ett upplägg som känns realistiskt och acceptabelt. Pulsklockan eller träningsappen ska ju vara ett hjälpmedel i din träning och inte en moralpolis som står och knackar på din axel och ger dig dåligt samvete för missade träningspass. Har du ett färdigt upplägg som DU känner dig okej med kan du lägga in det i pulsklockan som stöd för att slippa hålla reda på ett schema manuellt.

För mig har Polar M430 fungerat över förväntan. Jag har bara ägt pulsklockan i en vecka men är redan förälskad i min nya träningskamrat. Den hjälper mig att hålla ordning på mina inplanerade träningspass, gör mig peppad att sätta på mig joggingskorna och ger mig en massa nördig statistik under och efter passen vilket jag bara älskar! Det handlar för mig inte det minsta om att jämföra mig med andra utan bara om att kunna se det långsiktiga målet och vägen dit. Jag blir oerhört inspirerad av att tänka att idag klarade jag av det här passet med den här snittpulsen och i det här tempot, tänk hur det kommer se ut om 3 månader! Eller ett år! Och hur enkelt jag kommer tycka det är då jämfört med nu!

Det finns massor med roliga funktioner som jag skulle kunna prata om hur länge som helst om i det här inlägget, men jag känner att det redan börjar bli ganska långt och syftet är inte att göra reklam för Polar (det finns säkert många andra märken som är minst lika bra, t ex Garmin eller Suunto). Men jag vill slå ett slag för saken att en pulsklocka eller liknande hjälpmedel kan vara mycket bra för att höja träningsmotivationen, OM (!) man vet sitt syfte med vad man ska ha den till och på förhand har rimliga krav på sig själv.

Nu får jag inte skriva mer tyvärr. Min klocka vibrerade precis och sa att det är dags att röra på sig. HAHAHA! 😉

Att hålla sig till planen

Förra torsdagen, den 1 juni 2017, sprang jag blodomloppet med flera arbetskamrater som en kul grej på jobbet. Eftersom jag för bara några veckor sedan blivit frisk från en långdragen förkylning och dessutom provar att springa med skor som har “lågt drop” så var planen att ta det väldigt lugnt under loppet och följa träningsplanen enligt mitt schema, lopp eller ej. Som vanligt när det är så god stämning och man tränar tillsammans med så många andra glada människor är det dock svårt att hålla igen.

Jag skulle ha sprungit 3 minuters intervaller med 1 minut gång-vila mellan varje intervall och genomfört hela loppet på det viset. Det slutade dock med att jag istället tog min första gångpaus efter 3 km. Inte bra. Eller det kändes faktiskt ganska bra under själva loppet, dock inte efter. Hade riktigt ont i hela underbenen, kunde inte ens säga vad som smärtade, om det var benhinnor eller muskler, utan det gjorde mest ont överallt.

Att följa sin träningsplanering är oerhört viktigt av flera orsaker, framför allt för den som har svårt med motivationen till sin träning. Det handlar inte bara om att klara av att motivera till att genomföra passen på schemat.  Att förstå sina begränsningar och inte gå överstyr och träna hårdare än vad planen är kan vara minst lika viktigt. Dels handlar det om att sänka kraven (som jag skrivit om i ett separat inlägg tidigare) för att stärka motivation inför kommande pass, men också för att minimera risken för skador och överansträngningar.

Så vad tjänade jag på att anstränga mig alldeles för mycket under blodomloppet och ta ut mig hårdare än vad min kropp för tillfället egentligen var redo för? Ingenting faktiskt. Idag, snart 2 veckor efter loppet, har jag fortfarande ont i mina ben (när jag testade ett försiktigt prov-pass igår) och motivationen har fått sig en törn då jag är lite rädd för att smärtan i benen ska fortsätta hålla i sig. Jag har missat nåt enstaka pass och kanske dessutom blir tvungen att sakta ned mitt planerade upplägg något för att kroppen ska hinna återhämta sig och bli stark och redo igen.

Med andra ord, att hitta ett bra träningsupplägg och sedan hålla sig till planen, både när man saknar motivation och när man känner sig oslagbar, tror jag är nyckeln till ett hälsosammare liv med regelbunden träning.

Jag har träffat en idol!

Efter första test-passet med mina nya “löparskor” (se föregående inlägg) så åkte jag på en rejäl förkylning med symtom i över tre veckor. Jag är inte alls van att råka ut för såna otrevliga förkylningar utan brukar bli riktigt manligt (ja, ironi) dödssjuk i ett par dagar och sen är det bra. Men den här gången startade det med feber, precis som det brukar, men tröttheten och alla andra trista medföljande influensasymtom vägrade ge med sig och tycktes inte alls ha någon lust att försvinna. Så oerhört dålig tajming när jag precis fått ändan ur vagnen för att prova barfotaliknande löpning för att se vilken effekt det kunde ha på mina benhinnor.

Nu är jag i alla fall (nästan) frisk igen och har precis återupptagit träningen med mina skor utan så kallat drop. Första passet kändes faktiskt riktigt bra och jag fick inga känningar i benhinnorna, men å andra sidan har jag ju “vilat” i tre veckor pga influensan och jag brukar sällan känna i benhinnorna även i vanliga fall när jag haft ett lite längre uppehåll. Så vi får se hur det löper (haha……….) vidare.

Inte nog med att jag fått orken tillbaka att fortsätta träningen. Jag har dessutom träffat en stor förebild, Mårten Nylén, en man vars positiva energi och livsglädje kan smitta av sig på vem som helst. Han höll en inspirationsföreläsning i Linköping och jag kan verkligen rekommendera att lyssna på honom om du får chansen någon gång, framför allt om du själv är i behov av lite ny motivation för din egen hälsa och dina egna vägval.

En sak som jag vill lyfta ut från föreläsningen är hur han presenterade hälsa som ett bord med fyra ben: kost, motion, sömn och psykisk balans. Det i sig kanske inte är något nytt, men hur han sedan fortsatte gav mig nya perspektiv på helheten. Min tolkning av det han sa var att om man kapar ett eller två av benen kan kanske bordet fortfarande stå upp men risken är att det först blir vingligt och sen kanske till och med faller och går sönder. Min tanke var då att “ja ja, jag vet att man behöver alla ben”, men Mårten lade istället fokus på de andra bordsbenen och menade på att när ett av benen vacklar eller går sönder är det extra viktigt att stärka de andra benen för att bordet fortfarande ska kunna stå stadigt! Det är någonting som jag verkligen tar med mig från föreläsningen, att tappar man träningen eller kosten under en period så är det extra viktigt att tillåta de andra delarna, det vill säga sömnen och den mentala balansen att få det utrymme som de kräver.

Sen tar jag även med mig hur Mårten stannade kvar efteråt och pratade och kramade om alla som ville och tillät fotografering för de som önskade. Tack Mårten, du är en fin och klok människa som har förmåga att lyfta fram bra egenskaper hos andra! 🙂

Full av motivation fortsätter jag nu min träning, även om jag kommer att behöva börja om helt med mitt träningsupplägg för att minimera risken för skador nu när jag testar andra skor att springa i.

Litet bakslag eller ny inspiration?

Är inne på min fjärde uppstartsvecka i nya träningsprogrammet och börjar återigen känna av smärtande benhinnor som så många gånger förr. Att det alltid ska behöva vara så här. Trist att precis lagom börja komma in i träningen när benhinnorna gör sig påminda igen och sabbar motivationen… men så kommer det inte bli den här gången!

Jag har haft problem med smärtande benhinnor (vid löpträning) i cirka 10 år nu. Har provat så gott som alla olika strategier och tekniker jag hittat, för att försöka lindra symtomen men i princip aldrig lyckats helt. Det bästa resultatet fick jag vid träning inför en halvmara. Då löptränade jag endast en gång per vecka på grund av smärtande benhinnor och körde på trots att det vid vissa tillfällen nästan var outhärdligt. I slutändan tyckte jag att det gick rätt hyfsat att springa trots att smärtan alltid fanns med. Risken med att göra så är dock att om man har otur kan få otrevliga stressfrakturer, vilket jag som tur var slapp.

Så nu när smärtan återigen visar sitt fula nylle har jag fått nog. Jag har alltid haft “bra” löparskor när jag tränat men trots det alltid fått besvär med benhinnorna. Har läst på forum hur folk provat så kallad “barfotalöpning” eller skor med lågt “drop” (nivåskillnad fram-/bakfot) och vissa haft bra resultat mot smärtan. Jag har aldrig testat nåt liknande och tänkte därför att nu får det vara dags att prova. Åkte in till stan och några sportaffärer för att be om råd – barfotalöpning verkar inte längre vara ett hett ämne och det fanns inga såna skor längre. Däremot fanns det ett par modeller med lågt drop, men jag kände lite på dom och blev inte superimponerad av någon av dom. Dessutom hade jag ingen lust att köpa ett par pjucks för tusen spänn om de skulle visa sig inte ge nån positiv effekt.

Så då tänkte jag för mig själv, ifall det bara är drop:et jag vill åt och inte bryr mig så mycket om dämpningen i skorna, skulle jag inte då bara kunna testa mina vardagssneakers och springa lite i? Jag tycker det verkar mycket intressant hur skorna kan påverka löpteknik och egentligen alla kroppens muskler och leder vid löpning. Värt att testa ändå, tyckte jag… så det gjorde jag!

Jag tänker inte prisa eller risa tankesättet att springa med lågt drop för att minska problem med benhinnor ännu, det är alldeles för tidigt för att dra några sådana slutsatser redan. MEN (!) efter första löprundan med mina sneakers så har jag några första intryck jag vill dela med mig. För det första, wow vad häftigt att jag efter bara 2 minuters lätt löpning känner spänningar högt upp i sätesmusklaturen som att jag använder muskler jag inte är van att använda. För det andra, jäklar vad snabbt jag blev andfådd jämfört med hur det brukar vara. För det tredje, efter cirka 10 minuter börjar jag känna likadana muskulära spänningar som i rumpan, fast nu istället i ländryggen! Positivt för hållningen måntro!? För det fjärde, vad konstigt det känns men ändå så rätt på nåt vis. Löpsteget är tydligt mera på framfoten och mitten av foten, inga stötar mot hälen alls jämfört med hur det brukar vara. För det femte, mina benhinnor smärtar knappast alls under passet, trots att de tidigare under dagen även gjort ont hela tiden, även under vila!

Efter passet kände jag av lite trötthet i vaden, men inte alls så mycket som jag trodde jag skulle göra. Känner också lite trötthet under höger fot som jag inte upplevt tidigare. Det här ska bli jättespännande att prova fler gånger. Mina smärtande benhinnor kanske inte har förstört motivationen den här gången, utan istället inspirerat mig till en bättre löpteknik och kanske till och med en bättre hälsa? Oj nu drar jag på lite väl här känner jag… men vi får väl se helt enkelt. Just nu känner jag mig i alla fall riktigt inspirerad och längtar till nästa pass, precis som det ska vara! 🙂

Vad skiljer våra hjärnor?

Har precis sett första avsnittet av årets Biggest Loser, med tränarna och motivationscoacherna Mikael Hollsten och nya kollegan Sabina Dalfjäll. Jag älskar den delen av programmet som handlar om hur personer med lågt självförtroende och stor misstro till livet och sig själva plötsligt gör en kraftansträngning för att förändra destruktiva vanor. (Hatar den delen av programmet som är till för att fånga tittarsiffror, genom vuxenmobbning, osämja och saftiga rubriker – varför kan det inte bara få vara en “feel-good-reality-såpa”!?!?).

Hur som helst fick dagens program mig att börja fundera på våra hjärnor, vad är det egentligen som gör att Mikael och Sabina klarar att ägna så stor del av sina liv till träning och bra vanor för hälsan, medans jag eller deltagarna i Biggest inte gör det? Är det för att jag inte tycker att hälsan är så viktigt? Att jag inte tycker det är tillräckligt roligt att träna eller vara fysiskt aktiv? Att jag är latare och mindre intelligent?

Troligtvis inte. Jag känner i mångt och mycket att jag har samma värderingar som Mikael och Sabina och det har säkert även många av deltagarna i Biggest Loser också. Jag värdesätter alltså hälsan, tycker det är oerhört kul och viktigt att röra på mig och tycker heller inte jag är varken lat eller ointelligent (sista kanske inte är upp till mig att bedöma dock 😉 ).

Men så slog det mig (bland annat tack vare att jag lyssnat/läst boken “Hjärnstark” av Anders Hansen – överläkare inom psykiatri) att Mikael och Sabina troligtvis lyckats, med hjälp av egentligen oviktiga yttre omständigheter, att upprätthålla regelbunden träning under en längre tid. För vet du vad som händer med en person som är regelbundet fysiskt aktiv en längre tid? Delar av hjärnan (pre-frontala cortex) som är viktiga för självkontroll, att kunna fatta beslut och inte bara ge vika för snabba dopaminhöjningar (godis, slappa framför datorn, osv…) utvecklas nämligen och mår bra genom träning som pågått regelbundet under minst några månader!!

Så enkelt! Jag känner till och med igen mig och vet att det är så, men har inte kunnat sätta ord på varför det är så, men nu förstår jag att det antagligen inte bara varit en känsla utan att faktiska neurologiska förändringar underlättat träningen för mig. Det jag försöker säga är att när jag tränat regelbundet har det inte längre varit jobbigt, utan jag har snarare blivit rastlös eller besviken om jag inte kunnat träna av någon anledning. Så lämpligt, att träningen i sig på sikt kommer att göda träningsmotivationen! 🙂

Och ja, bilden är ett montage, om det för någon stackare inte var alldeles uppenbart 😉 haha.

Mer motivation – sänk kraven

Det kommer alltid finnas toppar och dalar, dagar då vi är superpeppade till träning och dagar då vi helst bara vill glömma bort hela träningsplanen. Det är inte alltid det räcker med att påminna sig om sina långsiktiga mål dessa dagar, utan ibland måste man fundera över vad det är just nu som sänker motivationsnivån.

Ibland vet man att man borde ta sig ut för man vet att man inte kommer ångra sig efteråt och man vet att man egentligen vill, men ändå går det bara inte att ta på sig träningskläderna. Ofta handlar det om vilka krav man då har på sig själv och därför kan det vara en effektiv motivationshöjare att helt enkelt sänka kraven. När kraven är för höga är risken stor att man, av oro för att misslyckas med det uppsatta målet, väljer att skjuta upp träningspasset eller hoppa över det. Om man dessutom fortsätter skjuta upp kommande träningspass är det snart inte långt borta att hela träningsplanen läggs på is.

För att undvika att det här händer bör man fundera över, i den angivna situationen, vad det är som gör att man för tillfället inte är motiverad att ta sig ut. Ofta är det inte särskilt svårt att hitta på olika anledningar att lägga skulden på till varför man inte “kan” ta sig ut just idag (exempel på sådana kan vara för dåligt väder, för bra väder, inte ätit ordentligt, inte sovit tillräckligt osv…), för att slippa att ta itu med den egentligen enda väsentliga frågan i sammanhanget – vad är det som gör att jag idag inte litar på min förmåga att genomföra det jag hade planerat för?

När svaret på frågan inte är så enkel att komma fram till kan det vara bra att fundera på vilka krav du egentligen har ställt på dig själv inför det stundande träningspasset. Kanske handlar det om en lite längre löprunda som du är osäker på om du klarar av, eller kanske har du planerat intervallträning med kortare högintensiva sträckor som känns skrämmande, eller kanske tog du helt enkelt ut dig lite för mycket under förra träningspasset vilket nu gör att du tvivlar på din förmåga.

När man lyckas erkänna för sig själv att det i själva verket handlar om att kraven man har på sig själv är lite för höga, kan man också göra någonting åt situationen. Man kan tänka på vilken nivå träningspasset skulle ha legat på för att den här känslan av otillräcklighet inte skulle ha uppstått. Alltså – hur mycket enklare skulle dagens träningspass behöva vara för att jag ska ge mig ut idag? När man har svaret på den frågan är det inte svårt längre, det är bara att ta på sig kläderna och ge sig ut.

Det spelar ingen roll hur mycket lättare det nya träningspasset är jämfört med det ursprungligen planerade. Det är bättre att passet överhuvudtaget blir av och man ångrar sig aldrig efteråt. Därför är det inte en ursäkt att t ex tänka att “ett så lätt pass ger ju mig ändå ingenting, så det kan lika gärna kvitta”, eftersom det alltid kommer att ge mer än ifall man inte gör något alls.

Slutsatsen är alltså – var beredd att sänka kraven på dig själv för att upprätthålla motivationen! Det kanske känns som ett nederlag tillfälligt men kommer gynna det långsiktiga målet.

Från “nybörjare” till milen

Det är mer än ett år sen sist jag löptränade regelbundet och sista joggingpasset utanför ett upprättat schema var väl cirka ett halvår sedan. Det är viktigt att ta det lugnt som nybörjare eller när man börjar träna igen efter ett längre uppehåll. Att ta det lugnt i början är dock ingen nackdel utan brukar leda till att motivationen inte försvinner så fort på grund av att man går ut för hårt och tappar sugen. Jag brukar få problem med mina benhinnor när jag springer vilket också är ett skäl att planera träningen till en lämplig nivå.

Mitt träningsprogram passar alltså bra att använda för den som har bara har lite erfarenhet av löpning eller den som har tränat mer regelbundet tidigare men haft ett uppehåll. Tänk dock på att träningsupplägg är högst individuella och jag kan inte poängtera nog hur viktigt det är att inte köra för tuffa pass i början. Hellre alldeles för enkla än för tuffa. För det som ofta händer när man går ut för är att motivationen försvinner då man märker hur otränad man är och vilken uppoffring det var att ta sig igenom det tuffa passet. Då är det bättre att knappt känna sig trött efteråt, för känslan det bär med sig är “Wow, det där kändes ju inte alls jobbigt! Det fixar jag lätt nästa gång också!” och man kan snarare längta tills nästa pass.

Upplägget består av två löppass per vecka med varianter på intervaller, ena dagen färre men längre duration på intervallerna och andra dagen fler men kortare intervaller och med kortare inslag av högre intensitet. För att utvecklas i träning eller oavsett vad man vill bli bättre i, måste svårighetsgraden höjas för att hela tiden utmana sig själv. Jag har valt att öka durationen på passen med 3 minuter per vecka under de första 6 veckorna, samt 5 minuter per vecka under de sista 6 veckorna. Jag har provat liknande upplägg förut som jag då tyckte passade bra för min kropp att hinna anpassa sig till.

Jag tycker inte om att skriva ned exakt vilka dagar jag vill träna på utan tycker det fungerar bättre att veta att det är två pass per vecka, så kan jag välja de dagar som passar bäst. Använd gärna upplägget själv om du är i behov av ett och tycker att det verkar rimligt för dig, men justera det som sagt vid behov om det skulle visa sig vara för jobbigt (eller för enkelt).

Tips 2 – Belöna dig bra, men efter passet

Ge dig själv beröm så ofta du kan, även om du kanske inte alltid tycker du förtjänar det. Vi har ofta mycket lättare för att klanka ned på oss själva istället för att lyfta upp oss, varför det är viktigt att öva på den egenskapen.

Det är viktigt att du berömmer dig själv efter varje avklarat träningspass eller andra åtaganden du tar för dig som leder dig mot en bättre hälsa eller andra uppsatta mål. Tänk dock på att inte belöna dig innan, utan efter avklarat träningspass. Helst ska belöningen även den vara något som leder din väg vidare mot ditt mål, dvs hellre en god måltid istället för onyttigheter som exempel.

På bilden: Jag belönar mig själv efter ett avklarat pass med en underbart god “hemmagjord” tapastallrik. MUMSIGT!

Mer motivation

Nystart. Finns det någon härligare känsla, än när man bestämt sig för att ta sig för någonting och dessutom är motiverad till att genomföra det?

Vintern är över. Våren är här. Det är första april och termometern visar för tillfället nästan 13 grader. Jag har, som jag brukar ha varje vår, en idé och en plan för ett ännu inte nedskrivet träningsupplägg, att börja följa och träna efter regelbundet, i den kanske härligast tiden på hela året.

Att påbörja ett nytt träningsupplägg är oftast ganska enkelt, framför allt när det börjar bli ljusare och varmare ute och man känner sig motiverad. Det finns dock några viktiga saker att tänka på för att inte tappa lusten de dagar när motivationen inte känns lika stark. Jag blir inspirerad av att läsa om och se andra som tränar. Därför strävar jag också efter att vara en inspirationskälla till andra som vill träna mer regelbundet, men som kanske inte alltid lyckas på grund av att motivationen och drivkraften ibland sviktar.

Mer motivation

Jag kommer ge mina bästa tips för underlätta att komma igång med regelbunden träning, på ett skonsamt och hälsosamt sätt för både din fysiska och psykiska hälsa och som dessutom kan bidra till MER MOTIVATION för långsiktig varaktighet! Dessutom kommer jag bjuda på mig själv och min egen träning, hur jag lägger upp den, vad jag har för plan med den och vilka framsteg jag (förhoppningsvis) gör.